Så varför så mycket om den där Jesus?

Jo, det är så att jag har kämpat mycket med ångest och destruktiva tankar om mig själv och livet. Extra påtagligt var det under PM(D)S-perioderna som ofta varade två av fyra veckor i månaden. Ibland kändes det som att livet var meningslöst och knappt värt att leva. Jag var utmattad såväl psykiskt som fysiskt. Under en treårsperiod, mellan att jag var 11 och 14 år dog sju personer i min närhet. Det var älskade pappa som hastigt lämnade oss i och med att han drabbades av en elakartad hjärntumör, en hjärtsjuk klasskompis som föll ihop på fotbollsplanen, brorsans bästa vän i en motorcykelolycka... Döden kom väldigt nära och jag trodde på något sätt att så här skulle det fortsätta att vara livet ut. Det var en bottenlös sorg och smärta som drabbade mig och som gjorde mig extra sårbar men jag fick samtidigt uppleva hur Gud bar mig igenom.

Jag lärde mig snabbt att anpassa mig till livets utmanande omständigheter och blev lite av en notorisk ”people pleaser”. Jag var rädd för att inte sätta andra människor högre än mig själv (vara ego) och jag bar på mycket skam. Jag fick en sned uppfattning om vad det innebär att leva ett liv som kristen och gick på den lögnen. Jag försökte omedvetet i egen kraft att rättfärdiggöra mig själv genom att vara en ”duktig flicka” och förtjäna Guds kärlek. Spoiler alert! Det är en omöjlig uppgift. Ingen kan göra sig förtjänt av Guds kärlek. Hans kärlek och nåd kan bara tas emot som en gåva. Precis som ett nyfött barn inte kan prestera något (utöver bajsblöjor och gråt;)) för att förtjäna sina föräldrars kärlek. Så kan inte heller vi prestera oss fram till Guds nåd och kärlek. Allt vi kan göra är att ta emot den och vara villiga att låta Gud forma oss. Skönt va?!

Jag hade mestadels känselspröt utåt och ville få människor att må bra och vara glada. Det är ju inga dåliga motiv i sig men om man gör det för att känna sig okej och om man förlorar sin egen kompass på kuppen är det oerhört destruktivt. Man blir lik en termometer som hela tiden påverkas av omgivningens värme eller kyla, beröm eller klander. Detta förhållningssätt till livet utvecklades till en form av social ångest och grundade sig i tillitsbrist, en prestationsbaserad självkänsla, konflikträdsla, rädslan att inte räcka till eller leva upp till andra människors förväntningar (vilket jag ju ofta inte heller gör men det är okej, Jesus räcker till i mig) och rädslan för att inte vara omtyckt och bli lämnad ensam.

HELAD

Under mitt livs resa har Gud mött mig om och om igen och han har befriat mig och helat mig (tänker samtidigt att det är en livslång process då nya sår uppstår i denna tåredal) och visat för mig hur mycket han älskar mig och den här världen. Han gav oss sin enfödde son, Jesus, för att dö på ett kors och sedan uppstå på tredje dagen. Där segrade Jesus över döden och där på korset bar han våra synder, all vår brist, otillräcklighet, skuld och skam, all ångest och alla våra sjukdomar. Så att vi skulle kunna få förlåtelse för det som vi förtjänar att bli dömda för, bli rättfärdiga (ha det rätt ställt i relationen med Gud), gå fria från skammen, få frid, bli helade och upprättade samt få ett evigt liv med honom.

Numera låter jag Guds ord diktera vem jag är och vad som är sanning. Jag är Guds älskade dotter. Jag är en ny skapelse och min identitet är i Jesus Kristus. Jag är friköpt och godkänd av Gud. Så befriande! Vi kan även läsa i bibeln om att Jesus är full av nåd och sanning. Så när jag väljer att vända om till honom och lyssna till hans röst istället för den här världens alla nedbrytande röster så får jag höra sanningen full av nåd och kärlek. Det finns inget bättre än att sitta vid Jesu fötter och ta emot hans kärlek och hans överflödande liv. Jag har fått börja lära känna Gud och genom att jag har tagit emot den Helige Ande (Guds närvaro här på jorden, en person i treenigheten Gud) så har jag fått och får dagligen fortsätta erfara hans ofattbara kärlek och glädjen att ge vidare av den. Han är med mig mina sämsta dagar såväl som mina bästa och jag litar på honom. Han har aldrig svikit mig och kommer aldrig att göra det. För det har han lovat.

JESUS ÄR STÖRRE

Om ångest, tvivel eller oro vill göra sig påmind så bjuder jag in Jesus i det rummet. Jag avväpnar lögnen med Guds sanning då Jesus säger att jag inte ska låta mitt hjärta oroas. Ibland kanske jag inte ens vet varför det kommer ett tryck över bröstet eller annan känsla av oro. Då säger jag till Jesus ”välkommen in i mitt ovetande rum” och fäster min blick på honom. Då sker miraklet. Jag får Jesu frid som övergår allt förstånd, ofta sker det på ett ögonblick och ångesten är puts veck. Eller så pekar Gud på något som jag behöver vända om ifrån genom en mild förmaning. Jesus är min fridsfurste, vägvisare och min räddare. Varje morgon när jag vaknar är det första jag gör att välkomna honom, säger "godmorgon Jesus" och frågar honom vad han vill säga till mig idag (ja, Gud talar personligen!). Varje dag har han förberett något för mig. Ibland manar han mig att höra av mig till en viss person som kanske behöver uppmuntran, ibland manar han mig att läsa, skapa, städa, be för någon, eller kanske vill han bara fylla på mitt hjärtas förråd och han säger att jag ska vila och bara vara i hans kärlek den där dagen (har jag arbete på schemat så gör jag såklart det också 😉). Det är ett grymt spännande äventyr att vandra med Gud och ha ett ständigt pågående samtal och häng med honom. Beslutet att överlämna hela mitt liv i hans händer och leva med honom är det absolut bästa jag har tagit i hela mitt liv. Han tillfredsställer mina djupaste behov och ger mig vad jag behöver. Det finns inget bättre än att vara i Guds påtagliga närvaro och att leva för hans rike. Att älska Gud och älska människor.

Förstå mig rätt. Jag menar inte att jag är perfekt och lever ett felfritt liv, långt ifrån. Det är just därför jag behöver Gud så mycket, han som är felfri och min hjälpare. Det är dock något jag längtar efter att få bli mer lik honom. Hoppfullt då att man blir som man umgås och att det är Guds verk, inte mitt att pressa fram. Jag menar inte heller att jag nu har ett liv fritt från lidande. Tvärtom, att gå kärlekens väg kantas av mycket lidande och svårigheter. Att vara älskad och leva för att älska Gud och andra människor (som sig själv) har ett högt pris (Matteusevangliet 16:24) men det är sååå värt det. Jag har alltid någon med mig som vägleder mig och som är STÖRRE än alla livets stormar och omständigheter. Dessutom fyller han mig med glädje, ger tröst och frid mitt i det svåra. Tacksamheten till min bästa vän Jesus finner ingen gräns. Det är han som ger mig varje andetag och livets alla goda gåvor. All ära tillhör honom!

BIBELN

Allt som jag har delat här gällande Guds karaktär går att läsa om i bibeln. Bibeln är Guds ord nedskrivet av människor, utandad av Gud. Jag ser på bibeln som en inbjudan till en personlig relation med Gud, genom att läsa bibeln kan jag lära känna Gud och hans tankar och planer för mitt liv och för den här världen. Det är otroligt häftigt och livsomvandlande att läsa bibeln med Helig Andes hjälp och uppleva hur det levande Ordet (Jesus) har makt att förvandla och bryta ned destruktiva tankebyggnader som reser sig upp mot kunskapen om Gud och om vem jag är i honom och så vidare. Jesus och samtalet med honom (även kallat bön) är det bästa botemedlet mot mörkrets makter som vill trycka ner. Gud har fört mig från mörker till ljus. Han har gjort mig fri från skuld och skam! Han har helat mig från PMDS! Han har gett mig frid och glädje och mening med mitt liv. Gud är så god. Och har han gjort det för mig så kan han göra det för dig. Guds inbjudan till ett liv med honom gäller ALLA - var och en som vill och han längtar efter dig!

Här följer några hoppfulla bibelord som jag vill dela med mig av...